Oliverna som vi beskar väldigt hårt i vintras har som utlovades blivit mycket större,(väldigt mycket större)om än färre till antalet. Har också fått exakt recept; 11g soda per kilo oliver. Oliverna ska plockas när de är gröna och rätt hårda. Man lägger dem i sodan så länge att den precis hinner tränga in( mellan 12-24 timmar)till kärnan. Sen tar man upp dem och sköljer den under ett par dagar. Därefter lägger man dem i saltat vatten och det hela är klart. Det är byggnadsingenjör Susanne från Pretoro som gett mig receptet.   

17 oktober. Strax söder om Bolzano, klockan är 10.05 och jag och hunden är på väg till husse som redan finns på plats i vårt hus, sedan veckor tillbaks.

Här plockar man också äpplen och päron, världen är sig lik, men varför vattnar man samtidigt som man plockar?

Tyvärr hade en hel del fikon ramlat ner på grund av den långa torkan när vi kom till Italien. Men vi hann ändå plocka

fikon till ett 25-tal fikonmarmeladburkar så nu kan jag servera det till frukosten på Adagio b&b hemma på Österlen.

Det är en härlig känsla när man både har fikon till stor-kok och kan gå och plocka hela tiden som vi gör med t ex plommon hemma i Sverige. Vi har färska fikon till frukost, lunch och till osten efter maten på kvällen.

Har lärt mig efter misslyckade försök att det är de gula fikonen med lite tjockare skal som man använder och torkar.

Dem har jag missat vid denna skörd för de mognar tidigare, men det ser ut som om det skulle kunna bli en skörd till närmare jul. Detsamma gäller med de blåa fikonen, det blir nog en skörd till när vi kommer ner i november.

I fikonmarmeladen använde jag vad trädgården kan erbjuda, saften av en citron och en kvist av rosmarinen ger en spännande smak som passar utmärkt till den lokala Peccorino osten. Här görs det olika varianter av osten i nästa varje hus. Det finns den som inte smakar speciellt mycket till den där tungan nästan kryllar sig.

Min bevattning har i de flesta fall fungerat. När vi kom ner efter 3 månader i Sverige mådde både apelsinträdet och mandarinen alldeles utmärkt. Det vill säga att de växter som är planterade på friland har klarat sig med "kasse-bevattning" medans de som stått i kruka har vissnat ned men det finns liv i stammen.

Återigen så är det en hel del att röja när man kommer. Men sen ser det så snyggt ut och man känner sig så stolt. Jag tillhör ju dem som tycker att rensandet i trädgården är det bästa momentet så det är en bra början på en vistelse i Italien.

Denna gång har vi dessutom med oss kompisar som delar det intresset så det är bara att tacka och ta emot lite hjälp, dessutom är det roligt att göra det tillsammans.

Vi trodde att nedre delen av trädgården skulle vara hopplöst igenvuxen och att störarna till pergolan skulle ha blåst ner, men så var det faktiskt inte och så här fin blev trappan ner idag. De nyplanterade vinstockaran har bara hunnit en liten bit - men den gamla stocken har tackat för beskärningen med att dra i väg riktigt ordentligt. Vindruvorna kommer att dröja ett år. I morgon tar vi hand om resten av trädgården. 

Anledningen till vår vistelse i Castiglione i maj var den årliga narcissfestivalen i bergen sista helgen i maj( har pågått ända sen 1947). Sagt och gjort vi packade ihop föräldrarna och oss själva för en heldag uppe i de mellanitalienska bergen. Staden Roccamezzo ligger på c:a 1300 meters höjd.

Neri i vår by var narcisserna överblommade sedan länge, jag hade faktiskt fotograferat dem redan i slutet av februari, men vi tänkte att höjden gör nog sitt till.

Vi trodde att vi skulle ringla oss upp på små vanskiliga vägar, tänkte inte på att detta var huvudvägen för Romarna till olika skidorter på vintern. Vi kom fram redan 2 timmar innan utsatt tid för festivalens start. Så vi hann köra ännu högre upp och titta på ängar av vilda pärlhyacinther men inte någon skymt av Narcissus poeticus- ängar.

När väl festivalen skulle starta hängde det mörka moln över himlen. Nog hade det varma vårvädret gjort sitt för kortegen med narcissskulpturer var väldigt knapphändig(se bild ovan). Om det var pga av vädret eller om det var av hänsyn till de drabbade av jordbävningen i området ska jag låta vara osagt men tyvärr så öppnade himlen sig precis när man satt i gång det hela. Någon större upplevelse var det inte, men ängarna finns ju kvar och nästa år tittar vi på dem istället någon vecka tidigare.

Mai i trädgården i Italien.

Efter 1 vecka i Italien med allt från 35-36° på dagen och 27-28° på natten till regn och rusk då 17-18° känns väldigt kyligt.

Trädgården hade i vart fall klarat sig bra med min nya uppfinning; "Plastkassebevattning". Jag har under året som gått funderat på olika former av droppbevattning, framförallt när det gäller mina apelsinträd, som behöver men är väldigt känsliga för torkan. I våras kom jag på följande lösning, runt varje träd och vid varje planta som behöver extra tillskott av vatten binds en plastkasse full med vatten och med endast ett enda nålstick i botten(i övrigt måste den vara helt hel). Tjocka netto-kassar eller liknande är utmärkta för detta system.

Jag lämnade trädgården i 3 månader i våras( så länge har vi inte varit borta från den förr) och träden stod glada och pigga när jag kom tillbaks för någon vecka sedan. Nu gäller det att se om det även fungerar under sommaren. Runt de allra känsligaste kommer jag nu att sätta sopsäckar.

Vitsen är ju att plasten gör dessutom att marken under hålls konstant fuktig och det behövs bara något skyfall då och då för att bibehålla detta.

En annan bra sak är att det är väldigt lätt att förklara vad som behövs vattnas; häll vatten i alla plastpåsar.....

Så här frodig har pergolan blivit med detta system. Fast det finns som ni ser en hel del att göra till innan den är klar. Har ni andra tips på bevattning så kom gärna med ett inlägg här. 

Ja vårt hus ligger i Abruzzo, c:a 6 mil från L´Aquila. Det kändes ordentligt i byn och en hel del hus fick sprickor i putsen, det fanns även hus där någon dålig innervägg rasade - men ingen skadades allvarligt vad vi vet. Vårt eget hus klarade sig enligt våra kontakter. 

Innan vi lämnade Italien för några veckor sedan hann de första bitarna  av pergolan ta form. Allt sly som inte var tillräckligt kraftigt för att bli ved till nästa vinter, klipptes ner och fick bli fyllnadsmaterial så att nedersta delen av tomten blev plan. Sen har jag försökt att utröna vilka andra växter det är som klättrar på resterna av den gamla pergolan och det är inte det lättaste.

Hoppas komma underfund med det när jag återvänder i maj.

Vi hann också besöka grannbyns plantskola ett par gånger och utöka vinodlingen med två table-grapes och två vinrankor för vintillverkning. Vid sista besöket köpte vi 5 nya gröna störar efter att jag hade misslyckats med att försöka använda stammarna av de nersågade vildplommonen till att stötta taket på pergolan.

Vid nästa Italienvistelse hoppas jag hinna med att leta upp ett lämpligt och passande möblemang för pergolan - något som kan stå ute året runt.