Vi beskar även den gamla vinrankan på uppmaning från vår vän Giulio, han sa att ni får aldrig vindruvor på den igen om ni inte skär tillbaks den tills där den vedartade stammen( ca 15 cm i diameter) börjar. Så gjode i i januari och nu kan vi skörda ca 10 jätteklasar underbara vindruvor och några få klasar på vår nya blåa ranka.

Vi satte ytterliggare 3 rankor i vintras men de väntar nog en säsong innan de bär druvor.  Ni ser även gula fikon som har tjockare skal och som ska få torka till jul.

Som alltid känns det lite sorligt att lämna trädgården och pergolan precis när man fått den uppvattnad, rensad och klar.   

Denna gången fick jag hjälp av mina föräldrar eftersom jag själv var lite orörlig, ska bli skönt och komma ner i slutet av oktober och kunna röja ordentligt då.

På vägen stötte vi på dessa otroliga pelagoner i Österrike som mamma beundrar. 

Jag har satt sticklingar i Italien, vi får se om de klarar sig tills vi är tillbaka.

Har idag kokat ca 30 burkar fikonmarmelad som ska hem till Adagio b&b och serveras till våra gäster det kommande året.     

Regnet öser ner så all vår vattning får påspädning(kan man skriva så) idag.

Nu återstår bara att fylla på alla vattenflaskor så att trädgården håller sig till vi kommer ner i oktober nästa gång.

Nu börjar skördetider i Italien precis om hemma. Ja egentligen lite tidigare, men vänner till oss fick skörda de första fikonen för jag råkade ut för en liten olycka hemma och fick skjuta fram resan och korta ner den väldigt.

Fikon som sagt, i vintras så berättade jag om beskärningen vi gjorde. När det gäller fikonträden som vi beskar mest så märks det inta alls. De har svarat med minst lika mycket nya grenar och minst lika mycket fikon som förra året.

Våra vänner var nere runt den 23-25 augusti och plockade de fikonen som var mogna då. De sa att det fanns väldigt mycket gröna fikon kvar, men nu har väldigt mycket fikon blivit övermogna och fallit så än en gång har vi fått skövla bort fikon med spade, tyvärr.

Den första växt av mina medelhavsväxter i Sverige som fick flytta till Italien var min passionsblomma. Den hade jag varje vinter här hemma lindat in i bubbelplast och haft i mitt lilla uppvärmda tält i växthuset. Nu är den drygt 2 år gammal utlandssvensk och mår hur bra som helst. Jag kämpar med att den inte ska kasta sig hej vilt upp i fikonträdet utan istället följa pergolans rostiga stativ. Nu är den översållad med knoppar och ett par blommor varje dag. Att det snöade ibland i fjol och att det bara var ett par plusgrader i vintras verkar inte bekymmra den. Jag tror närheten till solen kompenserar allt.

Första veckan i juni. En snabbtur ner och vattnar. Döm av min förvåning - granatäpplena som jag trodde att jag hade beskurit för hårt för att blomma, höll på att blomma. Det blir mint 10 äpplen till hösten

.       

Jag har tjatat om min kassbevattning. Nu när vi hoppas komma ner igen om ett par veckor ser bevattningen ut så här. Det är mina kronärtskockor som har fått flaskbevattning.  

Som ni ser är även växter här nere angripna av sniglar, men det är vanliga sniglar med hus på ryggen. Hoppas dessa starkttväxande kockorna växer ifrån dem.

Nu återstår att se om bevattningen räcker en månad.

Efter en vecka är vi åter på väg hem, genom ett flygplanstomt Europa. Pergolan har sakta växt och innan vi for planterade vårt alldeles egna mandarinträd på friland.

Här nere får det både sol, lugn men också gott om fukt när det regnar, vilket det gjort den sista veckan. Dessförinnan var det mellan 20-25 ° varmt.   XX

I första halvan av februari har den mest spännande av alla våriris slagit ut, 2 månader innan den blommar i Sverige. Det är den lilla söta Katehrine Hodgkin som står där askblå tillsammans med den pyttelilla varianten av ringblomma.

Annars har det mest varit beskärning av olivträdena nu innan vi ska återvända till Sverige igen. Tror nämligen inte att vi kommer att hinna det nästa gång vi är nere.